Frosten lade sig över precis allting, det var 15 grader kallt och allt i naturen fick ett helt nytt utseende! Måndagen den 13 februari vaknade vi upp till denna syn:
 |
| Björkar i vinterskrud - sedd kökstrappan i Bolestad. |
Jag kan se naturens sätt att upprepa sig lagom mycket och vara både komplicerat och enkelt att förstå på samma gång. Linjen mellan himmel och trädkronor är en perfekt variant på hur det bör se ut om vår hjärna ska vila och återhämta sig, enligt en del forskare inom miljöpsykologin. Caroline Hägerhäll heter en inspirerande och begåvad kvinna som vi haft föreläsning med och även en del litteratur på kursen i Alnarp.
Här är lite mer om hennes forskning.
På eftermiddagen fick jag möjlighet att gå ut en sväng. Dock inte med kamera. Men då sätter sig nog minnesbilden bättre tror jag.
Jag klev in under bokarna där det växer vitsippor på våren och hamnade under ett magiskt, frostbitet tak av stora trädkronor. Utan kamera kände jag ännu mer hur jag tog in allting,verkligen såg hur vackert det var. Bok, Al, Ask alla hade de två cm tjockt lager av frost på alla grenar. Helt plötsligt finns det ett "rum" i skogen. Med ett vackert format tak!
/Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar