Samlade Intryck NHT - Skolgården

Dagens inlägg handlar om min barndoms miljöer och hur de användes. På torsdag är det meningen att vi ska göra en skiss av hur vår skolgård eller dagisgård såg ut när vi var små. På den skissen markerar vi vilka lekar som förekom och var, samt jobbar vidare på hur denna gård skulle kunna utvecklas ytterligare för att möta målgruppens behov.

För att förbereda mig ska jag nu tänka tillbaka till vilka platser jag lekte vid när jag var barn. Vad fanns i omgivningen? Vilka lekar uppmuntrade miljön mig till? Vilka/vem lekte jag med?

Jag växte upp i en villa med trädgård i en liten by som heter Stidsvig. Vårt kvarter bestod av två gator som korsades och runt dessa fanns villor och två hyreshus med fyra lägenheter i varje byggnad. Vi hade en grönyta och en stor lekplats precis intill tomten samt flera små skogsområden och ett större område skog med branta backar, bäckar, stenblock, traktorvägar och stigar, "vattentorn" och träd, träd och träd.

Mina dagar/lekar spenderades med bästa vännen S och våra småbröder. Övriga lekkamrater var mest C och R. Alla pojkar. Jag generaliserar lite nu, nog förekom det att jag lekte med flickor också, som I, men det var inte alls så ofta som mina huvudsakliga kompisar. Åren är slutet på 70-talet och början av 80-talet och denna låten spelades bl a av oss på pappas skivspelare...

Vintertid fanns på promenadavstånd (ca 1 km drygt ) både Bruce damm för skridskor och Hallabackarna för skidor/pulka. Egentligen vill jag bara räkna upp alla grejer vi pysslade med för det var så kul:

• Spela fotboll, ishockey, landhockey och egna påhittade OS-grenar.
• Åka skidor, pulka och svart sopsäck samt hemmagjorda slalombackar med tre portar och ett gupp. Phil och Steve, Ingemar och Bojan det var vi det..
• Bygga kojor (trädkojor och timmerkojor), leka krig, upptäcka skogen och försöka "hitta vilse"
• Lekplatsen användes till att leka med bilar, gräva till det "svarta", friidrottstävlingar, "bollen i burken."
• Rensa i bäcken, sopa gatan, sköta om vår grönyta så det blev fint till fotbollssäsongen (bygga mål, staket, räfsa gräs). 
• Sitta uppe i eken och surfa på grenarna i vinden, ha picknick på taket på vattentornet i vårsolen, spela pingis i källaren eller på gräsmattan vid fint väder. 
• Hoppa höjdhopp på gamla madrasser, spela tennis med omogna plommon, kasta pil så långt som möjligt, köra snabbt nerför backen med cyklarna...

Skridskoåkning vid Tranarp, vintern 2012

Tja, jag kan fortsätta hur mycket som helst..vi lämnade sällan vårt kvarter - det behövdes inte. Det fanns många landmärken "vattentornet", "stora stenen", "bäcken", "lekplatsen", "fotbollsplanen" där vi samlades. Vi hittade på mycket spel och lekar själv. När vi blev större förändrades lekarna och innehöll mer spela i rockband, gå ut i mörkret och kolla stjärnor, tennisbanan vid Koppis och friluftsbadet i Östra Ljungby fick besök och vi började spela pingis och fotboll seriöst. Men innan dess var det en enda lååång barndom fylld av sommar och vinter och massor med saker att göra utomhus hela tiden!

Carro

Geocaching i Tranarp

Idag lyckades vi äntligen taska över diket och under bron vid Tranarp för att hitta skatten vi letat efter några gånger, jag och Elsa! Lycka. Sen plockade vi minsann en till i bara farten... Den var magnetisk- spännande. Perfekt sysselsättning för en femåring och resten av familjen.

Carro

Mönster i Naturen

Frosten lade sig över precis allting, det var 15 grader kallt och allt i naturen fick ett helt nytt utseende! Måndagen den 13 februari vaknade vi upp till denna syn:

Björkar i vinterskrud -  sedd kökstrappan i Bolestad.

Jag kan se naturens sätt att upprepa sig lagom mycket och vara både komplicerat och enkelt att förstå på samma gång. Linjen mellan himmel och trädkronor är en perfekt variant på hur det bör se ut om vår hjärna ska vila och återhämta sig, enligt en del forskare inom miljöpsykologin. Caroline Hägerhäll heter en inspirerande och begåvad kvinna som vi haft föreläsning med och även en del litteratur på kursen i Alnarp. Här är lite mer om hennes forskning.

På eftermiddagen fick jag möjlighet att gå ut en sväng. Dock inte med kamera. Men då sätter sig nog minnesbilden bättre tror jag.
Jag klev in under bokarna där det växer vitsippor på våren och hamnade under ett magiskt, frostbitet tak av stora trädkronor. Utan kamera kände jag ännu mer hur jag tog in allting,verkligen såg hur vackert det var. Bok, Al, Ask alla hade de två cm tjockt lager av frost på alla grenar. Helt plötsligt finns det ett "rum" i skogen. Med ett vackert format tak!

/Carro